Dela nyhet
Coaches Corner - hur tänker tränarna nu?
28 mar 2022 0 kommentarer
MHC spelade under söndagen första matchen i kvalserien till Hockeyettan mot Kumla. Matchen innehöll allt från ett underläge, en rejäl upphämtning med segervitting, till övertid och tyvärr en förlust med 4-5. Det var dock en stark insats av MHC som nu laddar om för onsdagens match mot IK Guts Finspång med nedsläpp 19.00.
Tränarna delger oss här deras tankar om gårdagens match och tankarna inför onsdagsmatchen där vi hoppas att alla fans kommer och stöttar MHC:
Tungt Poäng tapp i Kumla
Tröttare än vanligt pga tidsomställningen och tjurigare än vanligt då smärtan efter gårdagen har etsat sig fast i hjärnhinnan under natten, många har säkert sätt Karl Bertil Jonssons julafton, kände mig som Karl Bertils pappa Tykko Jonsson när han somnade i fåtöljen då Karl Bertil beslutat sig för att ”ta från de rika och ge till de fattiga”.
Nu skall sägas att det inte bara var ledarstaben som var besvikna utan det fanns 22 hängbjörkar till i bussen, fasen vi var ju bara 11 sekunder ifrån full pott i första bortamatchen mot ett div 1 lag.
Vi analyserar:
Första perioden startade i ett rasande tempo, framför allt från Kumla som ville utnyttja sitt högre tempo från sitt div 1 spel under säsongen.
Även om vi höll spelet väl uppe rent spelmässigt (vi vann skotten med 15–7) så förlorar vi några en mot en-situationer och klarar inte riktigt av att vara hockeysmarta och tappar lite markeringar vilket får till följd att
vi går till pausvila med 0–3 i baken.
I andra perioden så böljar spelet fram och tillbaka men marginalerna vi hade emot oss i första perioden börjat studsa med oss och vi parkerar alltmer i Kumlas zon, vår auktoritära slitvarg tillika Grizzlybjörn
Daniel Hjärtstrand kunde läckert framspelat av Jigmalm och Bremer sätta 1–3 i Powerplay.
Vi känner nu att vi mer och mer börjar ta över matchen och ett psykologiskt 2–3 kommer dryga 50 sekunder innan vi går in för pausvila då Tom Eriksson på pass från Dimtrén och Rapp knäpper i väg ett otagbart skott, även denna period vinner vi skotten med 16–10.
I Tredjeperioden så får vi en kanonstart då David Bremer gör 3–3 på pass från Jigmalm. I övrigt en väldigt jämn period inledningsvis men med knappa 10 minuter kvar så dunkar Marcus Jacobsson
in 3–4 från blå linjen framspelad av Strand den store och Bremer.
Här känns det verkligen som om vi har slagläge och matchen som i en liten ask, MEN.
Sista tre minuterna blir vårt fall då vi drabbas av två utvisningar där en dessutom är en 2+2 vilket sedermera kommer drabba oss dubbelt då vi inte får släppa in vår femte spelare trots att Kumla gör 4–4, vi
får således spela i numerärt underläge även i förlängningen som varar i endast 13 sekunder innan Kumla avgör.
Det är lätt att vara efterklok, varför lade vi oss inte på pucken då endast 11 sekunder återstod, hur korkade är vi som tar så dumma utvisningar, hur svårt kan det vara för keepern att ta de där puckarna, blev det
korsdrag i tränarnas huvud som skickade in just dom spelarna när det återstår så lite av matchen osv.
Till följd av dessa utvisningar vinner Kumla skotten 17–9 i sista perioden 35–40 totalt i matchen.
En klok man bakom mig i bussen (vår materialare Pingo) gjorde en egen analys ”Vad fan tjurar ni för, vi tog trots allt en poäng borta mot ett div 1 lag!!”
Vi vill rikta ett stort tack till den stora skaran av supportrar som tog sig till Kumla, ni skall veta att ni betyder väldigt mycket för oss och gör verkligen skillnad.
Vi kan ju analysera ihjäl oss men det är inte någon idé att lägga energi på det vi inte kan påverka? Bättre att vi blickar framåt mot onsdagens match, Östgötaderbyt mot Guts. Ett lag vi mött otaliga gånger och det blir alltid täta matcher och det är en inte alltför vild gissning att det
blir så även denna gång.
Vi hoppas att vi kan omvandla vår tjurighet så att vi får se riktigt påkopplat Mjölby på onsdag. Guts är ett mycket bra lag och det gäller att se upp för deras offensiva spets bland forwards men även
deras hänförare Lindman på backplats.
Vi får försöka hålla oss på isen ty de är likaså vassa i powerplay, lite svagare i den egna zonen vilket vi får försöka utnyttja, försöka ta oss långt ner så att deras backlinje får vända och vrida på sig.
Vi brukar inte analysera motståndarna alltför mycket utan ägna oss mer åt vår egna spelidé, vi vet att vi är starka från röd och framåt, mittzon är bara en transportsträcka som det gäller att snabbt och på enklaste sätt passera för att etablera ett spel i anfallszon, så säger alla naturligtvis men man kan ju vara bättre och sämre på det momentet.
Det känns som om vi är svårslagna i alla fall under ordinarie tid, det brukar vara signifikativt med en bra karaktär i en grupp, att lyckas få med sig en pinne trots 0-3 underläge bevisar detta om något.
Som vi sagt tidigare så hoppas vi att man går man ur huse på onsdag då det säkert kommer en hel del publik från Finspång/Norrköping också.
Det är ju lillördag så förhoppningsvis så får vi höra lite heja ramsor -vinner Ni kampen på läktaren så skall vi göra vårt yttersta på isen.
Välkomna,
Ledarstaben MHC